ToveMinGroda

Jag hade när Tove låg i magen var bland annat:

1.Om det skulle bli en Lone, Tove, Stella eller Lukas.
Dock trodde jag nog mest hela tiden att det var en liten flicka som fanns därinne, därför kom vi bara på ett pojknamn, anledningen till att det blev Tove, var att jag dagarna innan förlossningen satt och letade efter namnbetydelser och just Tove betyder kämpe. Då sa jag till Micke att blir det en jobbig förlossning, så ska hon heta Tove..tänk om jag bara anat...men det blev helt klart en Tove.

2. Hur sjutton jag skulle klara av att föda fram ett barn, för att därefter krysta ut en moderkaka...
jag vet att det låter helt sjukt, men detta upptog mina tankar ofta, alltför ofta. Först ett barn, sen ska det bara vara klart, no more! Målade upp värsta mardrömscenariot...
Kan med facit i hand säga att när hur och varför den kom ut har jag ingen aning om...min fokus var på Tove.

3. Bajsblöjor. det är ju lite äckligt, hur ofta bajsar dom egentligen? Micke MÅSTE hjälpa till med detta....
Lite kunde jag veta att den dagen jag fick byta bajsblöja på Tove var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv,
efter månader med stomi på magen.

3. Mitt barn skulle älska att ligga i vagnen när jag gick på mina milslånga promenader,
hon skulle sova sött om nätterna, så var det bara, inget snack....

Idag är jag inte samma människa som innan Tove, jag förändrades totalt.
Mina principer, mina rutiner, mitt ego...
det är inte längre på mina villkor, det är inte för min skull jag lever längre.
Jag vet inte vem jag var innan, jag vet vem jag är nu, jag vet vad jag finns till för.
Oavsett obehagliga, otäcka upplevelser, stora som små, så uthärdar man,
man bara gör, för man gör det för sitt barn, inget snack!

Det finns så många erfarenheter jag blivit rikare sedan Tove kom... dock många erfarenheter jag önskar att jag aldrig behövt uppleva eller lära mig av:

1. Att behöva sitta i ett rum och titta på klockan gång på gång när ens barn ligger på operation, inte veta hur det går, faktiskt inte ens veta ifall vi får ses igen...tre gånger har vi upplevt detta...

2. Sitta vid ett uppvak och vänta på att sin nyfödda lilla ängel ska vakna upp.

3. Byta stomipåse på mitt barn, sondera med stift av varierande storlek i rumpan på henne.

4. Ge mitt barn mat genom en sond i näsan.

5. Att sitta mittemot en läkare som förklarar, berättar, informerar om ett livslångt arbete...om olika problem som kan uppstå, om nya operationer som kan tillkomma, om alla fel mitt barn har.

6. Att gång på gång leva i något som kan likna en vardag, leva som vanligt, känna oss friska och som alla andra, för att i nästa sekund få ett slag i magen via en kallelse, ett telefonsamtal, nya problem som uppstår.


Det föds många barn i vår närhet, friska, härligt rosiga barn, utan missbildningar, utan operationer.
Med blöjeksem, med vaknätter och andra vanliga bebisåkommor...
Jag önskar att alla föräldrar till friska barn, stannar upp och bara njuter, njut av varandra, njut av lugn och ro.

De erfarenheter vi har gått igenom och prövningar som kommer har gjort mig starkare, mycket starkare.
Men ändå, så önskar jag ibland att vi inte behövt gå igenom detta, jag önskar inte ens min värsta fiende detta.

Ibland, ibland vill jag bara krypa ihop och vara svag och bara önska att Tove var frisk, att det var bra nu.

Men idag fick jag mig en käftsmäll igen,
Tove är inte som alla andra, det kommer nya prövningar hela tiden.
Idag är jag svag, imorgon är jag starkare igen, borstar av mig smällen och tar nya tag.
Hoppas jag.