Kallelse dimper ner. 7:e feb. Cystometri. 2 timmars observation av urinblåsan. Med kateter i urinröret samt ändtarmen. Behöver jag påpeka att ångesten gripit tag i mig?
Så fort jag ser ett kuvert med sjukhusets logga blir jag kallsvettig.
Ett första möte med läkaren och sjukgymnasten från HAB.
Kl 15...
Tänkte nog att Tove och jag åker in till stan redan efter lunch och tar oss en promenad. Så kanske hon kan få sova en liten stund innan besöket.
Tyvärr så gillar inte lilla damen direkt att sova i vagnen.
Vill helst inte sitta i vagnen alls.
Det absolut bästa är att få vara uppe i min famn så att hon verkligen kan få överblicka läget :)
Men, tänker göra allt i min makt för att vi ska få så bra förtsättningar som möjligt inför besöket.
Mätt och utvilad.
Eftersom Tove gärna hoppar över e.m vilan och istället är ordentligt övertrött framåt..just kl 15...
Så hoppas jag verkligen att min plan kommer att fungera.
Men så då...
Inga taggar utåt.
Inga förutfattade meningar.
Ska tacksamt ta emot den eventuella hjälp vi kan tänkas få.
MEN.... OM nu inte läkaren är påläst INNAN han träffar Tove... så svär jag vid gudarna, att jag tar henne under armen och går därifrån, så kan de höra av sig om en ny tid NÄR de läst på...
Låter hårt, jag vet. Men så är det.
Vi båda är så ofantligt trötta på klumpiga, nonchalanta, icke pålästa läkare/sjukhuspersonal.
Så nu får det vara bra.
Så var det med den inställningen...
Hoppas verkligen att jag blir glatt överraskad av detta besök.
förutfattade meningar...
Tisdag: Läkarbesök på HAB
Onsdag: Fika hos Toves gammelfarmor
Torsdag:
Fredag: Julbord
Lördag:
Söndag:
Veckorna flyter på.
Alltid är det något inplanerat och dagarna försvinner iväg.
Snart är julen här.
Nyår likaså.
Toves 1:års dag...
Alltså...det här året...vad hände...Allt har gått så fort, alldeles för fort, som en alldeles för snabb karusell som man måste hålla i sig för att inte ramla ur.
Men ändå på ett sätt, så känns det som om livet innan Tove. Livet innan barn, det är så avslägset, flera ljusår bort.
Vad gjorde man egentligen med sin tid innan barn?
Vad var jag för någon slags människa innan jag fick barn?
För den människa jag är nu är precis den människa jag vill vara.
Jag har hittat hem.