1 Läs mer >>
Uppe kl 5.
Lilla gumman bestämde sig för att ta natt kl 17 igår, så kl 5 låter som en bra tid att ta morgon enligt henne :)

Det tar ett tag innan man får bort gruset ur ögonen, men när väl det är gjort så är tidig morgon bland det mysigaste som finns.
Tove skiner ikapp med solen och kvittrar tillsammans med fåglarna.

Magnolian ute i trädgården har slagit ut.
Körsbärsträden står snart i full blom.

Börjar dock kännas lite jobbigt att om drygt en månad kommer grävmaskinen och gräver upp i princip hela tomten. Då börjar den stora utbyggnaden.
Det kommer att bli en tuff tid..men resultatet kommer att bli sååå bra...
Tänk att få leva på dryga 140 kvm istället för våra fjuttiga 50 som vi bor i nu.

Med ett nytt kök, nytt badrum, ett eget rum till Tove, som jag ska inreda med omsorg.
Det kommer att bli så spännande...

Men som sagt, sträckan dit kan bli både tuff och påfrestande.
Vår nuvarande altan kommer att ryka och trädgården kommer att förintas. Då känns 50 kvm om möjligt ännu mindre.

Men, med allt som hänt de senaste tre månader så känns det som om vi klarar av allt. Kom an, livet!
Så länge Tove mår bra, så kan de få gräva upp hela nuvarande huset om de vill, vi kan väl bo i en husvagn, då :)

Idag står det mycket på schemat.
Kl 9 drar jag och grannen iväg på loppis.
Kl 13 är det fotboll som gäller.
Och ikväll får vi besök av goda vänner.

Undrar bara när jag tar natta ikväll.....

Morgonstund...

0 Läs mer >>
I natt insåg jag att det faktiskt snart är över med påsen på magen.
Stomin försvinner ju faktiskt på onsdag.
Ingen mer tömning, inget mer byte, ingen mer påse som är i vägen, som slits i.
Det är snart över.... overkligt!

Det har ju blivit vår vardag, att Tove har stomi.
Micke har tillochmed snickrat ihop ett eget skötbord, ett stort och fint, där vi fått plats med all medicinsk utrustning.
Vid varje blöjbyte har vi tömt påsen på luft och bajs, det har gått av bara farten, inget konstigt alls.
Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid situationer, jag kommer ihåg när vi fick reda på att Tove skulle ha stomi. Det blev bara svart, det kändes fruktansvärt att en sån liten bebis skulle ha stomi.
Det var jättebökigt att byta påsen, det kändes konstigt att hålla henne med en påse på magen, man undrade om det gjorde ont på henne.

Men häpp, så är vi här, tre månader senare, tre månader gamla, snart tre operationer i bagaget.
Tove har opererats mer gånger i sitt liv än vad jag gjort under mina 32 år.

Min lilla kämpe, min lilla solstråle, mitt allt.

Sen är det bara frågan hur ryggen ser ut.
Vad eller om det är något som behövs åtgärdas...

Men vi bockar av en sak i taget.

Natten den 25 jan 2011, natten då Tove föddes. Så perfekt liten dotter. Med Analatresi.

Tre månader senare. Min underbara lilla dotter. Opererad. Med en ny analöppning.

Tror inte riktigt att man förstår hur duktiga läkarna är. De är förbaskat duktiga! De har hjälpt min lilla dotter, för det kommer jag att vara evigt tacksam!

Plötslig insikt...

0 Läs mer >>

Lite smått & gott...

2 Läs mer >>
Då har vi fått svar från Uppsala ang. ifall både Micke och jag får bo hos Tove under vårdtiden.
Eftersom de inte kan lova ifall hon får enkelrum, så kan vi heller inte båda två få bo där.

Det är bara att bita i...

Min känsla är att det blir tungt för de som eventuellt får dela rum med oss, kan inte vara roligt att dela rum med en tre månaders bebis som vaknar och ska äta ca tre gånger per natt.

Men nu är det som det är. Bara att gilla läget, helt enkelt.
Det är fem dagar av vårt liv, inte mer....

Angående den där Lactulosen jag skrev om igår.
Utan den så tömmer sig inte Tove ordentligt om dagarna, med den så får hon gaser och det rinner inte som vatten
varje dag. Det är svårt att veta på förhand om det är en bra fungerande tarm dag, eftersom hon bör ta lactulosen på morgonen. Hoppar vi över någon dag och Tove behövt den, så får hon lida ordentligt hela dagen och natten.

Har varit i kontakt med tarm för att se ifall vi kan hitta på någon annan lösning efter operationen.
Om hon fortfarande behöver ta något för magen.
Vill inte börja mixtra fram och tillbaka nu veckan innan op. utan nu ger vi henne en liten dos varje dag för att veta att hon tömmer sig ordentligt.

Inte det svar jag vil...

4 Läs mer >>
Lilla magen...Den lilla magen.
Dessa gaser som gör att påsen blir fylld som en ballong hela tiden.
Denna magknip som återkommer varje morgon vid kl 5.
Denna Lactulos som gör att näringen rinner rätt igenom.

Påsken har mest handlat om magen.
Om en oströstlig dotter som skriker till vid varje prutt,
som har svårt att äta eftersom magen rumlar runt, runt.

Om en vecka försvinner påsen, men inte problemen med magen.

"Vad skönt att det är över sen"- kommentarerna. De kan jag vara utan.
Ni har ingen aning ifall det är över eller inte.
Det är det inte. Det kommer att bli ett evigt kämpande att hålla magen lugn.
Vad hon kan äta och inte.
Ska hon alltid dras med dessa gaser?
Kommer de andra barnen retas när hon pruttar i tid och otid?

Visst, påsen försvinner. Vi kommer få byta bajsblöjor istället.
Men stomin har verkligen inte varit det största bekymret i vården av Tove.
Den är egentligen inga problem alls, eftersom det är det enda vi vet om, det är en del av vår vardag.

suck, jobbig dag idag....

Förb----- gaser....

0 Läs mer >>

Stora tjejen!!!

4 Läs mer >>

Vart har tiden tagit vägen?
Det var ju nyss jag fick hålla henne i min famn för första gången.
De här tre månaderna har varit minst sagt händelserika, mer än för många andra.
Ett virrvarr av sjukhusvistelser, operationer, matsonder, kateteter, sonderingar, stomipåsar.
Inte minst av känslor... Ledsen, arg, uppgiven, rädd, orolig.
Men framförallt...stunder av obeskrivlig lycka och glädje.

När jag tänker tillbaka på Toves första månad i livet, så kan jag inte riktigt minnas allt.
Jag var så under isen, på gränsen till att bryta ihop. Eller det kanske jag gjorde till viss del och utan Mikael vid min sida så hade jag aldrig tagit mig upp över ytan igen.
Det tog tid för mig att knyta an till Tove.
Jag tyckte att livet var så orättvist mot oss, att det blev så fel.
Alla har vi en tanke om hur allt kommer att bli när barnet kommer och det blev ju inte alls så.

Jag kunde inte amma mitt barn, jag kunde inte trösta mitt barn.
Sköterskorna på sjukhuset hade bättre hand med henne än jag och jag ville bara sova, sova, sova bort allt det onda, både fysiska och psykiska.

Efter den första kaotiska tiden på sjukhus och jag faktiskt insåg att det Tove har inte är dödligt, hon skulle inte försvinna ifrån mig, så kunde jag börja älska henne, ta hand om henne, leva med henne.
I hemmets lugna vrå har vi hittat till varandra, hittat en kärlek till varandra som inte går att beskriva i ord.

Den senaste månaden har varit rofylld och lugn.
Vi har hittat våra så dagliga (och nattliga) rutiner.
Jag finns här för Tove och hon finns här för mig...

Nu har nedräkningen börjat till nästa sjukhusvistelse, om en vecka är det dags.
Jag känner hur de första känslorna börjar komma tillbaka, hur mörka moln hopar sig över mitt sinne.
Jag dras ner i avgrunden än en gång och oroar mig, är ledsen, arg och förtvivlad.
Rädd för att inte få henne tillbaka....

De spelar ingen roll hur duktiga läkarteamet är, hur bra vi har det på sjukhuset...
En operation är en operation och min dotter lämnas över i andras händer....

Lilla Tove 3 månader ...

3 Läs mer >>
Vi var på ultraljud av Toves hjärta i torsdags.
Inget av felen hade blivit värre.
Flödet mellan de två kamrarna hade blivit bättre, vilket antagligen innebar att hålen börjar dra ihop sig.
Läkaren kunde inte säga hur mycket eftersom Tove inte lät honom hålla på för länge.
När hon börjar skrika så är det svårt att få bra bilder på hjärtat...

Sen så har hon en förträngning vid passagen till lungan och det är den vi bör hålla koll på, men den hade inte heller blivit värre. återkoll om två månader...

det var det...

Ultraljudet....

0 Läs mer >>

Gympa-pass...

1 Läs mer >>
Morgondagens bravader blev lite förändrade.
Planen var att Tove-liten skulle sova borta så jag och Micke skulle gå på bio och gå ut och ta en öl eller två.
Nu så har vi barnvakt över dagen och så kommer hon hem på kvällen.

Jag tycker det är skönt att få ha henne hos mig, för ju närmre vi kommit dagen D, så har jag börjat tvekat ifall jag klarar av att lämna bort henne över natten.
Nu gjorde omständigheterna att hon ska sova hos mamma sin :)

Visst hade det varit skönt att få sova en hel natt och vakna utvilad, få slappna av över en öl och inte passa upp på någon annan...Meeeen....Jag vill ju passa upp på henne, det är ju mitt jobb, ju.
Så nu är vi trygga båda två och det kommer att gå fler tåg!!

Storlek nr 12 på Hega-stiften är ingen lek... nu börjar vi snacka big business och Tove tycker INTE att det är så kul längre.
På lördag så ska jag klara av sonderingen själv, eftersom Micke ska resa bort över natten....
Men vi flyttar hem till min älskade syster och mina systerdöttrar för ett dygn och hoppas på att bli lite bortskämda.
Där finns det badkar och jag ska lägga mig i ett varmt bad med ett glas vin medans de är ute på promenad, det är lyxigt värre, det...
I vårt nya badrum sen så ska det bara finnas ett badkar, har levt utan alldeles för länge nu...


Det blev inte riktigt...

2 Läs mer >>
Fundering nr. 1

Det sägs att man lär så länge man lever, att man ska ta lärdom av allt som händer.
Allt som hänt sedan Tove föddes kan kännas fruktansvärt orättvist och man kan undra vad tusan som var meningen med detta, eftersom allt har en mening.

Men...Det jag lärt mig av allt som hänt är att jag istället för att känna FÖR andra, känner jag nu MED andra.
Förklaring: När saker och ting sker i andra människors liv, glädje eller sorg, så känner jag så otroligt starkt.
Jag är mer ödmjuk inför andras känslor.
Innan Tove kände jag såklart även då med andra människor, men jag kunde koppla bort det, stod mig själv närmast. Hade svårt att ta mig till andras lycka eller olycka, kunde blunda och bara köra på.
Nu stannar jag upp och känner, bryr mig, vill hjälpa och lyssna.

Detta tror jag kan dels bero på att jag blivit mamma.
Samt att jag fått så mycket kärlek och omtanke av andra människor när allt varit upp och ner, människor jag inte visste brydde sig, människor som inte behöver bry sig om oss.

Hursomhelst, så har jag blivit en bättre människa som genuint kan känna med andra människor.
Och det känns bra!


Fundering nr. 2

Jag har nu varit borta från jobbet sedan i slutet på november förra året och jag får känslan av att jag inte
är så himla välkommen tillbaka.
Fungerar det kanske bättre utan mig?
Anledningen till att jag funderar på detta just idag är att min chef informerade mig nyss om ett nytt jobb i en annan butik.
Kanske av omtanke, kanske pga av att de inte vill ha mig tillbaka.
Antagligen läser jag in för mycket i denna information, men känslan av att känna sig ratad och att inte vara saknad på jobbet, det känns inte bra alls.


Nu ska jag inte fundera mer idag...

just det, ultraljud kl 16...håll tummarna!

 

Funderingar....

0 Läs mer >>
check! Nyttig frukost...check! Vitaminer...check!

Det senaste att pyssla med här hemma är att stoppa händerna i munnen och tugga, tugga, tugga...
Inte bara tummen, inte bara ett litet finger, utan hela nävarna in i munnen.
Gissar att det utforskas hejvilt, för rätt som det är, tar hon ut handen ur munnen och tittar förundrat och vrider och vänder på handen framför sig.

Det är kul att se hur hon utvecklas, men baksidan av handtuggandet är att det rätt som det är blir ofrivilliga kväljningar samt att det sväljs på tok för mycket luft. Hon är lite tokig, helt enkelt.

Igår var en jobbig magknip-dag, men idag är det mycket bättre, än så länge.
Kom ihåg att ge Tove magdroppar i morse (Tack, Maria!)

Sitter här utan bil hemma och jag vill så gärna åka till barnaffären och köpa nya nappar till nappflaskorna, med större hål och en insats till badbaljan så att det blir lättare att bada lillsnuttan.
Får se om vi kan locka Micke till att åka och handla efter jobbet.

I morgon ska vi på ultraljud av hjärtat igen, en rutinuppföljning av blåsljuden.
Naiv som man är, så hoppas jag att något av det har vuxit igen. Det sista som överger en....
Ultraljudet tar ca en timme och Tove tycker det är dödstråkigt att ligga där, så i morgon är det Mickes tur att ta henne till sjukhuset.

Sen blir det kalas på kvällen hos tant Erica.
Hoppas att Tove inte blir för överväldigad och att det blir som i söndags, för då är det bara att packa ihop och åka hem...

Morgonpromenad....

0 Läs mer >>

Lillgrodan är nyfiken...

0 Läs mer >>
Tvätten hänger ute och fladdrar i vinden, Tove ligger och sover i sin nya sacco-säck här bredvid mig och jag kan inte riktigt ta mig för någonting idag.
Det är ett perfekt väder för en promenad i solen, men idag är jag inte riktigt på hugget alls.

Jag hade glömt bort hur jag mår under den där roliga veckan en gång i månaden.
Man glömmer snabbt när man är gravid, men nu är kroppen på väg tillbaka till sina gamla rutiner och det med besked. Huvudvärk, värk i magen och allmänt risig är man just nu.

Men det får faktiskt komma såna här dagar också, tänker inte få ångest över att jag inte är ute och rör på mig.

Undrar om våra grannar anser att vår trädgård är en skam för kvarteret!
Det har inte riktigt funnits tid eller ork till att gå ut och röja tag efter den låååånga vintern.
Det kommer väl en dag för det också.

Igår var det kalas för svärfar och Tove var inte på sitt allra mest lysande humör alls.
Jag tror att det blev lite övermäktigt för henne, alla är framme och petar och gullar, helst på en och samma gång.
Både Micke och jag blev sönderstressade och vi fiick inte henne att komma till ro alls.
Efter lite mer än en timme så gav vi upp och åkte hem och gissa vem som då sken som en liten sol och snackade och skrattade och hade sig...ironiskt!

Det är bara att inse att livet från och med nu kommer att rätta sig efter vår lilla pärla.
Inte gör det mig något, men det gäller att inte planera för mycket utan ta var dag lite som det kommer.

Nu vaknar mitt lilla troll till...så nu blir det gos-dags....
Love mammaledighet!!!

En dag...

2 Läs mer >>

Jag kanske är partisk...

1 Läs mer >>

Mitt hjärta...