Kom och gick.
Dagen till ära for vi till Ikea för att börja fila på vårt nya kök. Vidare till elkedjorna för att bestämma vitvaror. Till sist för att kolla ut kakel och klinkers till köket och badrummet. Inspirationen flödade... Ända tills det var dags att bestämma golv och väggar. Fy fy fy, vad svårt det är.
Parkett eller klinkers?! Hall, kök, badrum. Färger?!
Vad skulle ni ha valt för golv om ni skulle ha ett ek kök, med gråsvart kakel.
Snyggast vore nog att ha samma färg på kakel och golvet, men då blir ju köket sååå mörkt.
Nä, får nog sätta mig och leta idéer.
Det här är viktiga beslut. Roliga dock!!
Idag fick Tove andra sprutan influensavaccin. Det gick bra. Hon var dock väldigt trött och gnällig nu efter middagen, så det blev en Alvedon och nattis redan kl 18.
Får se hur natten blir:/
Just ja, nu kryper hon.
Eller kryper 1/2 m och drar sig sedan fram till målet. Men det tar sig. Hon tar sig ju dit hon vill.
Hon har även börjat ta tag i alla möbler och ska resa sig upp.
Ibland går det bra, ibland inte. Det har blivit några plattfall.
Nästa vecka är det dags för första mötet med HAB läkaren och sjukgymnasten.
Får se vad detta kommer att innebära.
Jag är lite orolig över att Tove går på tå. Står på tå. Har för mig att det inte är så ovanligt att barn gör det, men att det rättar till sig sen. Men kan jag sluta oroa mig? Nej.
Men ärligt.
Slutar man någonsin oroa sig för sitt barn? Nej.
Min infektion är ett minne blott nu.
Efter en dubbel dunder penicillin kur och lite återhämtning så känner jag mig nu som en ny människa.
Undrar dock hur länge jag egentligen gick med infektionen i kroppen innan det bröt ut, eftersom jag varit så trött, håglös, hängig en längre tid.
Men nu så, på't igen, bara.
Hoppas nu att inte vaccinationen blir jobbig för lilla grodan.
Men som Micke säger, hon är en krigare, vår lilla tjej. En riktig kämpe!!!
Världens finaste...
Första tanden på gång.
Eländig förkylning.
Dålig sömn.
Ingen aptit.
Det är Toves vardag den senaste veckan.
Infektion.
Eländig förkylning.
Dålig sömn.
Ingen aptit.
Det är min vardag de senaste två veckorna.
Ingen bra kombination, med andra ord.
Mitt tålamod är noll.
Och med Tove krävs det just nu väldigt mycket tålamod, lugn och energi.
Jag har inte det.
Jag tampas med skuldkänslor för att jag inte orkar. Orkar inte.
Vaknätter.
Trösta.
Lindra.
Vara trygg.
Vill bara sova.
Det måste vända. Nu.
Jobbigt...
Med blogg inlägg.
Har tampats de senaste två veckorna med en eländig tandvärk som sedan blev en tandinfektion som idag slutade med en utdragen tand.
Har mått rätt dåligt. Feber, smärta, svullnad.
Men nu kan det väl bara bli bättre hoppas jag.
I skrivande stund så är jag och Tove ensamma i dagarna tre.
Micke har farit till England för att titta på fotboll och annat skoj.
Själv så förbereder jag mig mentalt på tre intensiva dagar med för lite sömn.
Hon är intensiv, min dotter.
Hela hennes vakna tid så är det inte en enda lugn stund. Jag skojar inte.
Det är högt och lågt, fram och tillbaka, från tidig morgon, till sen kväll.
Undrar hur jag som var så lugn som barn kunde få ett sånt energiknippe. Måste vara Mikaels gener ;)
Men som sagt.
Tre dagar. Ensam. Mamma.
Jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar. Hur de orkar. Hur de finner kraft. Jag är slut efter EN dag.