2 Läs mer >>

Första långa dagen gick bra. Tove vinkade av mig så glatt imorse när jag lämnade henne. Lite stressig morgon var det. Vanan att lämna barnet innan jobbet sitter inte riktigt.
Hon har ätit bra, lekt mycket, men vilat?! Näpp. Inte min dotter inte. En halvtimme fick hon till, sen var det full fart igen.

Nu är Tove av sån sort att hon aldrig har tid eller ro att vila på dagarna.
Är vi hemma, så kan jag, efter mycket tålamod, få henne att slumra lite. Men borta, nej!
Men hon är glad ändå. Alltid glad. Alltid full fart. Det kan bli lite gnäll framåt kl 18 på kvällarna. Men hon hänger oftast i till kl 19.

Sån dotter har jag:) Det här med att hinna göra saker när barnet vilar, vet inte jag hur det funkar.

Vila

2 Läs mer >>
Imorgon börjar den på riktigt.
Jag arbetar.
Micke arbetar.
Tove ska vara på förskolan sin första hela dag.
06:30 till 16:30...
Det låter så länge och jag oroar ihjäl mig.

Idag har jag lagat mat till resten av veckan, så att det bara är att ta ut och värma till kvällen.
Har letat fram extra kläder till Tove. Förmodligen tar jag med mig alldeles för mycket kläder till henne. Men hellre det.

Försöker även lösa logistiken på morgnarna hädanefter.
Vem tar nätterna, vem tar morgonen.
Jag skjutsar till dagis, Micke hämtar...

Märks det att jag måste ha full kontroll. Planering in i minsta detalj.
Men sån är jag.

Jag vägrar låta kvällarna med familjen bli ett enda kaos, när det är så få värdefulla timmar vi har tillsammans på vardagarna.
Om jag försöker få till ett bra flyt, så kan vi alla koppla av och njuta av varandra.

Men vi kommer inte ifrån att det kommer att bli långa dagar för Tove.
det jag kan trösta mig med är att hon sällan behöver gå hela veckor, eftersom jag har ett varierande schema.
Så långa dagar, men mindre dagar.

Däremot så tror jag att hon saknat sina kompisar, så hon kommer bli överlycklig imorgon.

Men det är min första, absolut första lämningsdag och jag har ont i magen.....

Vardagen

0 Läs mer >>
Hur mycket jag än försökt övertala mig själv att det kunde vara skönt med lite egentid...
Det är inte ett dugg roligt att fira påsk utan Mikael.

Så ett halvt glas vin senare och några bitar choklad, så säger jag nu gonatt...
kl 21:00 en påskaftonskväll....

Påskafton

0 Läs mer >>

Från och med nu är jag ledig i dagarna fem.
Fem hela dagar tillsammans med min älskade dotter.
Tyvärr inte med hela familjen, eftersom sambon far iväg till England  över hela påsken.

Men vad gör väl det, jag har ju Tove.
Jag har saknat våra dagar tillsammans så nu har jag all tid att ta igen det lite...

Vi ska hälsa på mina föräldrar, svärföräldrar och umgås med min syster hela påsken...
Så dessa dagar kommer väl fullkomligt flyga iväg...


Glad påsk!


Som jag har längtat.....

1 Läs mer >>
till personen som sitter i kassan på ICA, Coop, Hemköp m.m...
Söker ni ögonkontakt, kanske kostar på er ett leende ibland?!

Jag blir så förundrad över hur en del, absolut inte alla, kan bete sig i just kassan. Som personen bakom kassan så får jag uppleva hur vuxna människor helt enkelt inte kan, eller tycker att de inte behöver ha lite normalt hyfs och vett i kroppen, inte till en sketen kassörska.

Inte nog med att bli bemött av tystnad, så kan man lika gärna få sig lite obefogat ovett för att personen mittemot haft en urusel dag och behöver trycka till någon annan för att må lite bättre.

Men ok, jag vet att det finns mycket sura kassörskor också. De finns överallt. De är fel människor på fel plats och jag blir lika upprörd över dessa när jag själv är kund.

Och jag vet, att man är stressad efter jobbet, innan jobbet, på lunchen. Man är trött, vill bara hem...varför ska man då orka sig på att säga hej och tack till en obetydlig kassörska?!

Jo, för att det tillhör vanligt hyfs att säga hej om någon hälsar på er. Faktiskt.

Och leenden är gratis. Ett trevligt bemötande kan faktiskt göra stor skillnad för mottagaren.
Likväl som ett otrevligt bemötande kan förstöra en hel dag.

Så tänk på det, nästa gång du står i kassan i affären.
För hon/han som sitter där är också en helt vanlig person, som kanske har en rutten dag, som är jättetrött och ett hej ifrån dig, kanske kan göra skillnad.

Säger ni hej...

1 Läs mer >>


Min finaste...

0 Läs mer >>
Men vad kul att du fortfarande hittar till min blogg, trots min urusla uppdatering av den.
Jag har tänkt att det ska bli skärpning nu.
Små inlägg kan jag faktiskt ta mig tid till här och var.
Behöver ju inte skriva långa uppsatser hela tiden, det var lite det som gjorde att bloggen legat på is ett tag. Prestationångesten :)

Önskar dig och de fåtal som faktiskt läser mitt nonsens :) en mycket, mycket trevlig påsk!!!

Till "också en mormor...

0 Läs mer >>
Innan jag fick Tove, så var jag en väldigt stressad människa.
Jag hade ofta svårt att hantera min inre stress, på jobbet och utanför.
Jag skulle vara överallt, tog på mig alldeles för många arbetsuppgifter som i slutändan bara blev halvdant gjorda.
Jag skulle vara så himla duktig, jämt.

Sen kom Tove och livet slog runt.
Stress fick en helt ny innerbörd.
Jag har utvecklat både ögon i nacken och ett sjätte sinne för att kunna ligga steget före hela tiden.

Att uppfostra ett barn, att finnas tillhands, att vara en bra förälder, att kunna njuta av stunden. Det är bara ett fåtal av de "arbetsuppgifter" man har som förälder.

Jag har nu återgått till arbetet efter mammaledigheten och visst, det är fortfarande mycket att göra, jag springer på väldigt många bollar, men jag gör det med ett lugn inombords. För jag fixar det. Stressen. Med ett leende tillochmed. Jag trivs med ett högt tempo, har alltid gjort. Viss stress kan jag tycka är bra.
Och jag har nu kommit till den punkten i mitt liv att jag inser att det "bara" är ett jobb. Ett jobb jag tycker mycket om, trivs med, men själva insikten i sig, gör att jag nu gör ett bättre jobb än innan. Jag jagar inte upp mig, jag tar tag i arbetsuppgifter med glädje och jag klappar mig sjäv på axeln när jag är klar.

För hur det än är, det viktigaste jobbet jag har, är att vara mamma. Mamma till Tove.
Och jag tänker djärvt påstå att det tuffaste jobbet av dom alla är ändå att vara förälder.

Det är inte bara min lilla bebis som vuxit och utvecklats enormt under det gångna året.
Jag är en helt annan människa nu. Iallafall inombords.

Perspektiv & kontrast...

2 Läs mer >>
Så var vi redo för att skola in vår lilla snutta på förskolan.

Men säg den lycka som varar, två dagar fick vi, sen blev det kräk-kalas utan dess like här hemma.
Tove var först ut med ett helt dygn av kräkningar. Inte ett dugg fick hon behålla, inte ens vätska fick vi i henne. Precis när vi var redo att åka upp till sjukhuset eftersom vi var rädda för uttorkning, så sov hon sig igenom en hel natt, på morgonen efter hinkade hon bokstavligen i sig mängder av vatten, sen gick det fort framåt, efter ett par timmar fanns det inte ett tecken kvar av den tidigare magsjukan.

Lugnet infann sig, för ett tag, till nästa natt, då det var Mickes tur att springa till toaletten.

På morgonen efter var han helt slut, med både feber och illamående.
Och då, passande nog, var det även min tur att barrikadera toaletten....

Den dagen gick till världshistorien som världens längsta. En pigg dotter, som ville lattja och leka, två sjuka föräldrar med oroliga magar och feberfrossa.
Som tur var så dök Toves farmor upp och tog med sig henne på en liten shoppingrunda på eftermiddagen, så vi fick sova en timme.

Magsjuka måste vara ett djävulens påfund, tror jag. Som tur är så går den över relativt snabbt, fast det inte känns så när man är mitt uppe i den.

Nu är vi på gång igen.

Tove fortsätter sin inskolning imorgon.
Jag återgår till mitt arbete.

Och hoppas, hoppas att vi får vara friska nu, ett tag iaf....
Dagis-baciller: vik hädan!!

Inskolning och magsju...