En liten uppdatering från oss.
Förkylningarna byter av varandra. Först Tove, sen jag och Tove igen.
Mikael?! Han står tydligen emot förskolebaciller.
Trötta.
Av förkylningarna. Och av mörkret.
Det blir så fort mörkt på kvällarna nu. Det tar verkligen emot att bege sig ut på löprundan. Men ett par gånger i veckan siktar jag på att få till det.
Man blir ju lite piggare av motion också.
Långa dagar.
Lite oroligt på jobbet, eftersom 2 butiker i stan har fått stänga. Inte min. Men ändå.
Förhandlingar, omplaceringar, uppsägningar.
Alla blir berörda. På ett eller annat sätt.
På torsdag ska Tove på ultraljud av njurarna. Mest för att hålla koll på att det ser ut som det ska. Inga tecken har visats som tyder på något annat.
Det är bra att vi har koll.
Bättre att förekomma än att förekommas.
Nästa vecka är det dags för influensa vaccinering också.
Tja, det är roligt nästan jämt.
Men... Nu i helgen som kommer.
Då ska vi äntligen öppna upp till utbyggnaden. Då ska 50 kvm helt plötsligt bli 130.
Efter 1 1/2 års slit.
Tove ska få eget rum.
Jag ska få bada i ett badkar.
Mikael?!
Ja, han får äntligen börja njuta av det som han byggt.
I helgen har verkligen hösten visat sig från sin allra bästa sida.
Solen, färgerna, luften.
Jag?!
Jag har spenderat helgen på jobbet.
Bitter?! Ja, lite:)
Vackra höst
Imorgon bär det av mot Akademiska för återbesök.
Motstridiga känslor som vanligt.
Återbesöket i sig är inget jag oroar mig för. Eftersom vi upplever att Toves mage fungerar relativt bra. Det funkar.
Men långt därinne. Där tankarna mal. Är jag alltid lite rädd för negativa besked. Nya saker som uppstår. Nya undersökningar.
Det går inte att komma ifrån.
Det är så jag upplevt all sjukvård kring Tove. Att det alltid är något mer.
Sen så ska det bli väldigt trevligt att få träffa Toves dr. och de fina sköterskorna. Alla som satt sina spår hos oss. Som betytt så mycket. Som lugnat, lindrat, vårdat.
Inte bara Tove. Utan även oss. Två nyblivna föräldrar som inte visste varken ut eller in.
Men innanför dörrarna. Egentligen redan i parkeringshuset.
River ångesten tag i mig. Känslorna. Det nattsvarta. Klöser. River. Vill komma upp till ytan.
Jag vet att jag lovade mig själv en gång, att när allt lugnat ner sig. När livet blivit hanterbart. Så skulle jag gå och prata med någon.
Den tiden är nog här nu.