ToveMinGroda

Imorgon bär det av mot Akademiska för återbesök.

Motstridiga känslor som vanligt.
Återbesöket i sig är inget jag oroar mig för. Eftersom vi upplever att Toves mage fungerar relativt bra. Det funkar.

Men långt därinne. Där tankarna mal. Är jag alltid lite rädd för negativa besked. Nya saker som uppstår. Nya undersökningar.
Det går inte att komma ifrån.

Det är så jag upplevt all sjukvård kring Tove. Att det alltid är något mer.

Sen så ska det bli väldigt trevligt att få träffa Toves dr. och de fina sköterskorna. Alla som satt sina spår hos oss. Som betytt så mycket. Som lugnat, lindrat, vårdat.
Inte bara Tove. Utan även oss. Två nyblivna föräldrar som inte visste varken ut eller in.

Men innanför dörrarna. Egentligen redan i parkeringshuset.
River ångesten tag i mig. Känslorna. Det nattsvarta. Klöser. River. Vill komma upp till ytan.

Jag vet att jag lovade mig själv en gång, att när allt lugnat ner sig. När livet blivit hanterbart. Så skulle jag gå och prata med någon.
Den tiden är nog här nu.