Jobbigt...

Första tanden på gång.
Eländig förkylning.
Dålig sömn.
Ingen aptit.

Det är Toves vardag den senaste veckan.

Infektion.
Eländig förkylning.
Dålig sömn.
Ingen aptit.

Det är min vardag de senaste två veckorna.

Ingen bra kombination, med andra ord.

Mitt tålamod är noll.
Och med Tove krävs det just nu väldigt mycket tålamod, lugn och energi.
Jag har inte det.
Jag tampas med skuldkänslor för att jag inte orkar. Orkar inte.
Vaknätter.
Trösta.
Lindra.
Vara trygg.

Vill bara sova.

Det måste vända. Nu.

Kommentarer:

1 Anna:

skriven

Kram till dig!



De perioderna kommer tyvärr, när det som händer inte riktigt matchar, när man känner sig sämst i världen för att orken tryter, för man vill själv få känna sig ynklig när man inte mår bra, ibland kommer det sällan, ibland mer ofta och under längre perioder.

Det finns ingen stålmamma - även om man ofta skulle vilja vara en sådan för att klara allt. Man måste nog tyvärr försöka härda ut bara - för det försvinner sen, för en tid, då allt är så där himlans underbart igen...



Kram

2 Maria:

skriven

Jag vet precis !! Har gått igenom det med sonen och sedan med dottern ... fortfarande ibland men hon är över två år nu och det är lite lättare med allt.

Det kommer bättre perioder men när man är mitt i det känns det bara BLÄ !! Jag har också ofta dåligt samvete för jag inte orkar alla ggr.

Livet som mamma helt enkelt. STOR KRAM !!!!

Kommentera här: