Funderingar....
Det sägs att man lär så länge man lever, att man ska ta lärdom av allt som händer.
Allt som hänt sedan Tove föddes kan kännas fruktansvärt orättvist och man kan undra vad tusan som var meningen med detta, eftersom allt har en mening.
Men...Det jag lärt mig av allt som hänt är att jag istället för att känna FÖR andra, känner jag nu MED andra.
Förklaring: När saker och ting sker i andra människors liv, glädje eller sorg, så känner jag så otroligt starkt.
Jag är mer ödmjuk inför andras känslor.
Innan Tove kände jag såklart även då med andra människor, men jag kunde koppla bort det, stod mig själv närmast. Hade svårt att ta mig till andras lycka eller olycka, kunde blunda och bara köra på.
Nu stannar jag upp och känner, bryr mig, vill hjälpa och lyssna.
Detta tror jag kan dels bero på att jag blivit mamma.
Samt att jag fått så mycket kärlek och omtanke av andra människor när allt varit upp och ner, människor jag inte visste brydde sig, människor som inte behöver bry sig om oss.
Hursomhelst, så har jag blivit en bättre människa som genuint kan känna med andra människor.
Och det känns bra!
Fundering nr. 2
Jag har nu varit borta från jobbet sedan i slutet på november förra året och jag får känslan av att jag inte
är så himla välkommen tillbaka.
Fungerar det kanske bättre utan mig?
Anledningen till att jag funderar på detta just idag är att min chef informerade mig nyss om ett nytt jobb i en annan butik.
Kanske av omtanke, kanske pga av att de inte vill ha mig tillbaka.
Antagligen läser jag in för mycket i denna information, men känslan av att känna sig ratad och att inte vara saknad på jobbet, det känns inte bra alls.
Nu ska jag inte fundera mer idag...
just det, ultraljud kl 16...håll tummarna!
Kommentarer:
2
Maria:
Inget ont som inte för nåt gott med sig ;-) Man förändras massor när man får barn ! och för oss som fått barn där allt inte blivit som vi hade tänkt o planerat förändras det ännu mer.
kram till er från oss
skriven
Hoppas Ultraljudet gick bra!
Kram T