Plötslig insikt...
Stomin försvinner ju faktiskt på onsdag.
Ingen mer tömning, inget mer byte, ingen mer påse som är i vägen, som slits i.
Det är snart över.... overkligt!
Det har ju blivit vår vardag, att Tove har stomi.
Micke har tillochmed snickrat ihop ett eget skötbord, ett stort och fint, där vi fått plats med all medicinsk utrustning.
Vid varje blöjbyte har vi tömt påsen på luft och bajs, det har gått av bara farten, inget konstigt alls.
Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid situationer, jag kommer ihåg när vi fick reda på att Tove skulle ha stomi. Det blev bara svart, det kändes fruktansvärt att en sån liten bebis skulle ha stomi.
Det var jättebökigt att byta påsen, det kändes konstigt att hålla henne med en påse på magen, man undrade om det gjorde ont på henne.
Men häpp, så är vi här, tre månader senare, tre månader gamla, snart tre operationer i bagaget.
Tove har opererats mer gånger i sitt liv än vad jag gjort under mina 32 år.
Min lilla kämpe, min lilla solstråle, mitt allt.
Sen är det bara frågan hur ryggen ser ut.
Vad eller om det är något som behövs åtgärdas...
Men vi bockar av en sak i taget.
Natten den 25 jan 2011, natten då Tove föddes. Så perfekt liten dotter. Med Analatresi.
Tre månader senare. Min underbara lilla dotter. Opererad. Med en ny analöppning.
Tror inte riktigt att man förstår hur duktiga läkarna är. De är förbaskat duktiga! De har hjälpt min lilla dotter, för det kommer jag att vara evigt tacksam!