En dag...
Det är ett perfekt väder för en promenad i solen, men idag är jag inte riktigt på hugget alls.
Jag hade glömt bort hur jag mår under den där roliga veckan en gång i månaden.
Man glömmer snabbt när man är gravid, men nu är kroppen på väg tillbaka till sina gamla rutiner och det med besked. Huvudvärk, värk i magen och allmänt risig är man just nu.
Men det får faktiskt komma såna här dagar också, tänker inte få ångest över att jag inte är ute och rör på mig.
Undrar om våra grannar anser att vår trädgård är en skam för kvarteret!
Det har inte riktigt funnits tid eller ork till att gå ut och röja tag efter den låååånga vintern.
Det kommer väl en dag för det också.
Igår var det kalas för svärfar och Tove var inte på sitt allra mest lysande humör alls.
Jag tror att det blev lite övermäktigt för henne, alla är framme och petar och gullar, helst på en och samma gång.
Både Micke och jag blev sönderstressade och vi fiick inte henne att komma till ro alls.
Efter lite mer än en timme så gav vi upp och åkte hem och gissa vem som då sken som en liten sol och snackade och skrattade och hade sig...ironiskt!
Det är bara att inse att livet från och med nu kommer att rätta sig efter vår lilla pärla.
Inte gör det mig något, men det gäller att inte planera för mycket utan ta var dag lite som det kommer.
Nu vaknar mitt lilla troll till...så nu blir det gos-dags....
Love mammaledighet!!!