Det eviga trugandet....

Varför ska det vara så svårt att äta med god aptit?
Det borde ju inte vara några somhelst konstigheter, är man hungrig, så äter man...
Och hungrig bör man ju bli, eller?!

Jag stirrar mig totalt blind på mängden mat hon äter, när hon ska äta, när hon bör vara hungrig, vad vågen stannar på hos BVC.

Jag testar ALLT i matväg, gröt, välling, fruktpuréer, burkmat, egentillverkad mat, rån, majskrokar, ersättning...

Jag har smör i ALLT, näringspulver i ersättningen...

Men ändå, vågen visar att hon går upp ca 50-100 g i veckan.

Hon äter halva portioner av ALLT, tappar intresset...

På BVC säger de att det inte är något konstigt, vissa barn går upp dåligt i vikt, men aptiten då?

Läkaren börjar oroa sig över ifall det är hjärtat som spökar, att det behöver för mycket energi att pumpa runt.
Men det skulle oroa mig mer om hon åt som en häst och ändå inte gick upp i vikt.
Hon äter ju som en liten myra :/

Det är inte så att hon blir trött och andfådd av att äta, det har läkaren bett oss hålla koll på, för då kan det ju bero på hjärtat...
Nej, hon har inget intresse av att äta, hon har alldeles för mycket annat att pyssla med....

Älskade lilla skrutt-unge, kan du inte bara äta upp dig lite...så att du har att lite att ta av.

Kommentarer:

1 Carolina:

skriven

Hej Linda,

Om det ät till någon tröst så är Noel likadan, han har ju iof sin avvikelse som kan göra honom mer "kinkig" med maten, men det går verkligen i perioder, ett tag åt han allt själv och provade massa smaktportioner och det gick kanon, just nu så är det inte alls så, han äter några skedar mat, eller 40ml ersättning sedan har han tröttnat, skriker och vrider på sig tills jag lägger honom på golvet för att leka, då blir han nöjd och skrattar högt...

Kanske en utveclingsperiod,han har ju aldrig orkat som han gör nu, så han förstår väl att andra saker än att äta är roligare och gör hellre det, han verkar liksom aldrig heller så hungrig, även om han äter bra i början när man ger honom...



Jag har liksom gett upp lite grann de perioder som är så, ingen ide att mata en unge som bara skriker..men vi har ju knappen..och den finns ju där som back up liksom..



När Noels hjärta mådde som sämst så orkade han inte äta, men han ville. Han sög lite grann på flaskan, fick ta andningspaus och blev genomsvett av minsta ansträngning, det var ingen ide att mata honom då. Nu blir han också andfådd med det beror på lungorna...jag tror att han kommer äta bra när han blir äldre, de här första åren kommer nog vara kämpiga..men låt så vara för vår del, så länge han skrattar och ler :)



fortsätt kämpa, ni är så duktiga med allt som sker runt omkring det "vanliga" också. Kram

Kommentera här: