Mormor & Tove...
Bara ett par timmar, men ändå...
Vi åkte dit, fullt utrustade med mängder av leksaker, gosefiltar, nappar, blöjor, mat...ja, vi var packade upp till tänderna, för två timmar :/
Innan jag åkte därifrån så hade jag hunnit med att berätta hur mamma skulle byta blöja, hur Tove vill sova, vad hon kan ge för ngt gott för att trösta, vilka leksaker som är roligast osv osv....
Oj oj, vad nervös jag var när jag låg där i stolen hos tandläkaren, låg och lyssnade om telefonen skulle låta, att ngt hänt....
Efteråt ringde jag direkt för att berätta att jag var på väg.
Då svarade mamma: Ssssch, du får inte ringa, hon har precis somnat.
Ojoj, tänkte jag, nu har hon skrikit sig till sömns...
Körde (alldeles för fort) hem till mamma och de båda kom och mötte mig i dörren, med stora leenden.
Hur det hade gått?!
Jo, istället för att leka med leksakerna vi hade med oss, så satt Tove och inspekterade katterna, pratade med dom. Var med när mamma skulle laga lite mat. Här behövdes inga leksaker för att ha roligt.
Sen blev hon lite ledsen, gnuggade sig i ögonen och mamma skulle lägga henne i sängen, på mitt sätt, med nappen, snuttefilten och på sidan...det gick icke!
Istället ville Tove sitta i mormors knä och filosofera lite, undersöka mormors händer för att efter en stund slumra in där i famnen.
Vad vill jag då ha sagt med detta?!
Jo, att jag bör sluta med att berätta hur barnvakterna ska göra, för de kommer alltid hitta sina egna sätt, tillsammans med Tove.
Att inte underskatta min mor, som är inte bara trebarnsmamma, utan även mormor tre gånger om, hon vet nog precis hur man byter blöja.
Att det var första men absolut INTE sista gången mormor får vara barnvakt, för de leenden som hon och Tove fyrar av till varandra, det är kärlek.