Oh boy, vilken natt...

Micke och jag har fått gått upp hur många gånger som helst inatt för att trösta liten tjej.
Hon vaknar till, börja skruva på sig oroligt och börjar gråta, det enda som hjälper är att ta upp henne i famnen, lugna henne och så somnar hon om i famnen.

Vi har väl nu kommit in i en orolig period nattetid. det går i  omgångar, sägs det.

Tröttheten är förlamande.
Tredje gången hon vaknade, kändes det som om jag inte kunde förmå kroppen att resa sig upp.
Sömn är livsnödvändigt.
Jag är ev sån sort att jag behöver sammanhängande sömn för att överhuvudtaget fungera.
Någon gång ibland funkar väl, men efter tredje natten i rad så sitter jag mest som en zombie och stirrar rätt ut.

Jag brukar försöka gå och vila när Tove vilar på dagarna, men det är inte alltid planeringen fungerar så.

Det har nu gått två dagar sedan vi gav Tove lavemang och nu är hon hård i magen igen.
Jag vet inte hur vi ska bära oss åt.
Ger nu lactulos varje morgon, men det verkar inte ge någon vidare effekt, bara en massa gaser.

Idag får jag avvakta ett par timmar och har inte magen kommit igång så får det bli Resulax igen.

Får nog ta tag i och ringa till Uppsala för råd. Kanske vi behöver ngt annat än lactulos att ge henne.

Usch, jag hatar verkligen att behöva exprimetera med lilla magen.
Jag önskar så högt att det bara skulle kunna fungera utan dessa läkemedel.

Jag som varit så nöjd med att lilla magen fungerat hyfsat bra hittills, det får man vackert äta upp idag.
Ett steg fram och två tillbaks....

Kommentarer:

1 Jossan:

skriven

Ja kanske movicol eller resulax sammanhängande ett tag. Vi bytte till movi när Noah var 9 månader. Stor kram och hoppas sömnen ordnar till sig snart

Kommentera här: