så var det med det...
Jag bad henne kolla på Toves knöl hon har brevid bröstet.
Hon kollade, bad läkaren kolla också och vips så har vi fått tid till barn mottagningen i morgon bitti för att undersöka vidare.
Är det konstigt att man målar fan på väggen i det här läget?
Varje gång vi varit på barn så har vi antingen blivit inlagda, eller fått tråkiga besked...
Snälla lilla Tove, mamma hoppas och ber till ALLA högre makter att det bara är en svullen körtel, eller fettknöl.
Ska jag vara riktigt ärlig så vet jag inte om jag orkar med något annat besked.
Det har liksom tagit stopp på vad en människa måste få utstå. Tomt på känslokontot.
Varför kan vi inte bara få njuta av varandra?
Jag vill njuta, mysa, gosa med min dotter.
Inte vistas på sjukhuset med läkare, sköterskor, undersökningar, nålar, skrik och gråt och tröst.
Vill inte!!!!
Okej, om jag kanske gjort något i detta liv för att förtjäna det här helvetet vi genomgår, men vad har Tove gjort för fel???
Hon har inte bett om att få komma till den här världen.
Jag satte henne till världen med helt kassa förutsättningar.
Jag är ruskigt deppig just nu, det krävs inte mycket för att nerverna ska brista nuförtiden.
Håll alla tummar och tår för oss i morgon bitti kl 9.....jag ber er....
skriven
Håller tummarna för att det bara är nån fettknöl eller liknande. Har hört om andra ( en eller två st ) som hade detta och det var INGET "farligt" ...
Kram kram