Sömn är hårdvaluta....
Varför hade hon inte vaknat, hon brukar ju gny till vid kl 3-4, för då är det dags för nattkäk...
Det tog mig några yrvakna minuter att inse att klockan var inställd på sommartid...puh!
Dagen har för övrigt gått i förkylningens tecken.
Jag har varit konstant förkyld sen jag blev gravid i princip och nu är det dags för även Tove och Micke...
Vi nyser och snorar om vartannat här hemma.
Tove och jag tog oss en promenad i det soliga dock blåsiga vädret, det gjorde iaf mig väldigt gott.
Inget går ju upp emot lite frisk luft, det vet jag. Trots detta så har det burit mig emot att ta mig för någonting alls på dagarna. Jag tycker dagarna har gått till att mata, trösta och vaka över vår lilla...
Tänk vad lätt jag hamnat i en egen liten värld, helt avskärmad från omvärlden.
Det måste jag ta mig ur, vi måste börja leva!!!
Det här med tankarna och oron inför framtiden kommer över mig ibland.
Jag har hakat upp mig på hur Toves framtida liv kommer att se ut.
Kommer hon att få ett fint och värdefullt liv.
Hur kommer det bli när hon är tonåring, kommer hon vara som alla andra, eller kommer hon att vara annorlunda.
Kommer hon ha pojkvänner.
Kommer hon vara arg och ledsen om tarmarna bråkar, kommer hon skämmas om allt inte fungerar normalt.
Kommer det vara en livslång kamp med tarmproblem, ryggproblem, hjärtproblem eller kommer allt att bli bra?
Just nu känns det så svåröverkomligt, ogreppbart.
Min svärfar sa till mig en kväll, att vi måste leva här och nu. Tove är den hon är just nu. Skit samma i framtiden, ta vara på Tove nu! Han är klok min svärfar...
Nu ska jag natta min sambo, Tove och jag ska vara uppe en stund till, det har tydligen hon bestämt!
natti natti....
Kommentarer:
2
Josefine:
tror det kommer hjälpa mycket att du/ni med ska göra en bok till tove som vi till noah. blir "lätt" att förstå vad de varit med om då. de kommer nog vara arga och förbannade en del på att just de föddes med detta. men mest glada tror jag. att de blir mer ödmjuka. får förståelse för att alla är olika och har olika förutsättningar. förhoppningsvis kommer deras kanske dagliga lavemang vara lika naturligt som en insulinspruta för en diabetiker. något nödvändigt för att leva bra. genom att vara öppen och stärka deras situation och berätta att de föddes unika och inte själv som förälder skämmas tror jag kommer göra att de får ett större självförtroende.
det är mina tankar!!
kramar
skriven
Som jag skrev i mailet .. Dina tankar o funderingar är helt normala. Det kommer bli bättre ju äldre Tove blir ! Jag kan ju inte säga att hennes tarmar blir bättre .. hjärtat osv. Jag är ingen läkare och inte ens dom kan spå framtiden MEN du kommer känna dig tryggare i din roll som mamma.
Jag hade ju "tur i oturen" att Alice var barn nr 2. Jag hade redan varit mamma i några år .. Hade allt detta hänt med mitt första barn hade det varit helt annorlunda. Sen var hennes analatresi självklart jobbig att acceptera ändå till en början.
Det var dock väldigt skönt att ha storebror oxå att tänka på också även om det var väldigt mkt fokus på Alice under första tiden.