Ultraljudet...
Egentligen är det två knölar tydligen, precis brevid varandra.
Vi fick inte veta ett dugg, läkaren skulle kolla på resultatet och sen ta det med Toves läkare. (vilket vi för övrigt inte vet vem det är, eftersom hon haft olika läkare varje gång)
Jag har varit på tillräckligt många ultraljud med Tove för att veta lite av vad man ser på den där skärmen.
(tre på hjärtat och en på höfterna)
Utan att måla fan på väggen, så såg jag knölarna och att det var ett flöde i dom.
Flöde innebär att det är vätska i knölarna.
Detta bådar inte gott, anser jag. Iaf inte om de är blodfyllda, men jag vet inte, jag är ju ingen läkare....
Jag frågade läkaren hur domen lydde, och jag han ville som sagt inte säga något med att han inte trodde att det var något farligt.
Vi får väl helt enkelt vänta och se. Har jag inte hört något i morgon förmiddag, så tänker jag ringa och ligga på, jag tänker INTE spendera en helg i ovisshet...
Jag är helt slut och tom på känslor.
Den enda som verkar må tipp topp är ju självaste huvudpersonen i dramat, lilla Tove.
Just nu ligger hon i babysittern och pratar med tv:n.
Gullungen min, det är tur att hon är så liten än.
I morse gick vi upp en storlek med stiften. Vi är nu på nr 9 och Idag gjorde det verkligen ont i mammahjärtat, eftersom Tove grät väldigt mycket.
Den här proceduren kommer jag aldrig att vänja mig vid, det är fortfarande Micke som sköter sonderingarna och jag står brevid och sjunger och distraherar så gott jag kan.
Men, on the bright side... nu är det "bara" fem veckor kvar till sista operationen.
Inte trodde jag att jag skulle längta så mycket efter att få byta bajsblöja.
Ironiskt nog var det en av sakerna jag gick och nojade om innan jag fick barn....
Är detta ett sätt för ödet att skratta mig rakt upp i ansiktet, kanske?!
Ikväll är vi solo, gumman och jag....som vi ska mysa....
Kommentarer:
4
Jennifer:
Halloj, läste vad som hände er söta dotter, jag vill bara säga att turen kan vända och ge inte upp var starka, jag vet vad ni går igenom. min lillebror föddes också utan sjärthål, och fick ha en påse på magen men idag är han pigg som en mört förutom lite problem med tarmarna,jag önskar er all lycka o var starka det kommer bli bra! kram :)när det känns fördjävligt kan det bara bli bättre.
skriven
trodde jag hade kommit över biten med sonderingarna men det vänder sig i magen på mig när jag läser om hur tove reagerat på storleksbytet....
ring imorgon!! ovisshet är det värsta. hoppas innerligt att det är som läkaren trodde; inget farligt. men frågan är ju bara vad det är...
många kramar till er