Missförstå mig rätt ;)
ALLA bloggar som jag följer skrivs med en glädje och värme om de vardagliga ting som sker och även om det tråkiga som sker, precis som det är i livet.
Jag blir INTE ledsen av att läsa dessa bloggar, Jag blir glad av att följa andras liv, med eller utan sjukdomar.
Det är bara mina egna hjärnspöken som ställer till det. Oron över Tove gör att jag gärna suger i mig allt det jobbiga och nästan förväntar mig att det kommer att ske även oss.
Förvänta sig det värsta men hoppas på det bästa, sägs det....
Jag vill INTE ta en paus i bloggandet, eller läsandet, för det är ett av alla de glädjeämnen som jag har.
Att blogga, att lätta mitt hjärta till de som orkar och vill läsa, det hjälper mig i vardagen.
Att ha kontakt med och att läsa andras bloggar gör att livet blir lättare att leva.
Det känns bara som om ibland att jag bara skriver om allt jobbigt som händer. Men som en klok vän sa till mig, det är min blogg och jag skriver om vad som faller mig in.
Och det är mycket sjukdom, det är mycket ovisshet just nu...
Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar.
Min Tove är det bästa som hänt mig, och jag kan inte älska någon mer, med eller utan sjukdomar...