Ortopeden idag...
Eftersom det var så mycket annat som skedde just kring födelsen, så hamnade uppföljningen lite i skymundan.
Vi var på ultraljud, där läkaren endast nämnde att det var något med höftkulan.
Vi fick tid hos ortopeden samtidigt som vi skulle på operation, så det blev avbokat.
De skulle höra av sig för ny tid när deras schema var klart. Detta skedde under Toves första månad i livet.
Det tog tre månader till innan vi fick en ny tid hos ortopeden.
Visst hade vi kunnat legat på lite och fått tidigare tid, men det var lite annat som kändes viktigare under den här tiden.
Jag har resonerat som så att om de inte hört av sig tidigare så kanske det inte krävs någon åtgärd för höfterna, men nu har ångesten alltså gripit tag i mig.
Tänk om vi bara blev bortglömda och nu idag kommer vi att få veta att Tove kommer att behöva skenor eller något dylikt.
Det gör mig ledsen, orolig och förbannad.... Hur lätt är det att få en fyra månaders att vänja sig med skenor?
Så jag hoppas önskar och ber att det är så som jag först trodde, att det inte krävs någon åtgärd, därför har vi inte fått någon tid förrän nu...det andra alternativet känns inte ok...
Ok, jag kanske målar fan på väggen, men efter erfarenheter så VET jag att det är lika bra att förutsätta det värsta. Jag låter bitter, värre saker har vi varit med om...men just nu känns detta som droppen...
Håll tummarna för oss...
Kommentarer:
2
också en mormor:
Jag håller också tummarna att Tove inte behövr några skenor.
skriven
håller tummarna för lillfisen!