Jag har haft körkort i lite drygt 1½ år nu.
Jag var inte som alla andra och tog körkort på min 18 års dag, jag flyttade hemifrån istället och hade noll intresse av att ha ett körkort.
Micke tjatade på mig i fem år innan jag tog mig i kragen och gick en intensiv kurs förra våren.
En anledning till att jag nu ville ha körkort var att vi flyttat ifrån stan och jag annars var tvungen att åka buss varje dag till och från jobbet.
En annan anledning var att om vi skulle skaffa barn så ville jag ha körkort innan.
Inte visste jag att jag under intensivkursen på bilskolan redan var gravid :/
Nu till saken.
Jag har inte haft körkort speciellt länge och i de fall jag använt mig av bilen hittills är till och från jobbet, till affären, till BVC, sjukhuset och andra kringliggande aktiviteter.
När det varit tal om längre resor på semester, eller till andra städer så har det ALLTID varit Micke som kört.
Motorväg har jag bara kört på ett par gånger.
Jag är kort och gott en liten fegis i trafiken och har inte känt mig så säker alls.
Så igår, var det premiär.
Då tog jag med mig min syster och dotter till IKEA i Västerås.
Motorväg, hastigheter över 100, lokalsinne noll...
Gissa om jag var mäkta stolt över mig själv, då jag inte bara tog oss dit, utan även hem, helt utan vidare.
Iochmed mitt nu nyfunna självförtroende så tog jag även tag i att försöka få igång vårt internet här hemma, vi bytte operatör för ett tag sedan och allt har fungerat bra tills för ett par dagar sedan, då internet helt plötsligt inte fungerade längre.
Jag vill ALLTID försöka själv innan jag ringer efter hjälp, support osv...
Jag är en liten envis j-kel (som inte alltid inser sina begränsningar, eftersom jag ibland förvärrat problem genom detta beteende)
Men skam den som ger sig.
Internet fick jag igång efter lite meck hit och dit, lite inställningar och lite ditt och datt....
Igår var en bra dag!
Igår var jag bra!
skriven
KAN SJÄLV!