Några rader...
Förutom många många frågor om mitt allmänstillstånd så klämde och kände läkaren på halsen, nacken, under armarna. Mätte knölen.
Prover togs. sköldkörtelprover samt andra prover för att se hur kroppen mår.
Det enda läkaren kunde säga var att knölen sitter på samma ställe där sköldkörteln sitter.
Om det inte visar någon rubbning på proverna så ska jag skicka på ultraljud för att se vad det är för något som sitter där.
Han sa även att det kan vara en svullen lymfkörtel.
Gissar att det är därför de andra proverna togs, för att se om jag har någon infektion eller liknande.
På fredag har jag telefontid med läkaren, då ska jag få provsvaren.
Dagarna går sakta.
Jag är rastlös. Vill inte vara själv med mina tankar.
Det är tur att det är sån full fart på dottern att jag inte hinner tänka och känna.
Imorse försökte jag lägga mig och vila när Tove gjorde det, men hjärnspökena tog över.
Kvällarna är värst. när lugnet lägger sig.
Jag försöker verkligen att tänka att det inte spelar någon roll hur mycket jag ligger och grubblar när jag inte vet VAD det rör sig om än. Det är helt onödigt att måla upp olika scenarior eftersom det finns inget jag kan göra inget jag kan påverka...bara att vänta och ta det då.
Men jag jagar upp mig. Jag är rädd för vad som komma skall.
Jag är rädd för operation.
Jag är rädd för att jag aldrig kommer att må bra.
Jag vågar inte tänka att det löser sig, att det finns hjälp, att det inte är så farligt, för jag är rädd att falla, falla djupt.
Om jag har blivit sån efter att jag fick Tove, efter alla läkarbesök, efter alla "nya" problem som tillkommer, efter alla undersökningar???
Eller så har jag alltid varit sådan, att jag målar upp värsta scenariot innan, för att skydda mig.
Oavsett, så mår jag inte bra av mina tankar.
Jag säger som jag sagt så många gånger om olika besked kring Tove:
Man vill veta, men ändå inte.
Livet har ju precis börjat.
Livet började för ganska så exakt ett år sedan, på riktigt.
Jag kan inte bli sjuk NU.
Tove måste få ha en frisk mamma.
Nä, nu kanske jag kan sova gott, eftersom jag vräkte ur mig alla tankar här istället...
På fredag får vi veta. Vi tar det då.
Kommentarer:
2
också en mormor:
hej,
vill bara höra hur du mår nu?
jag går in varje dag och hoppas att få läsa något om Tove och om dig.
krya på dig
3
också en mormor:
Hej,
jag undrar hur det går för TOVE och hur du mår?
skriver du någon annanstans nu eller har du helt slutat blogga?
snälla, skriv något här så är du snäll. jag har följt din blogg sen första dagen du skrev för nästa 1 år sedan.
jag går också in flera gånger varje dag och hoppas att få läsa något om vad som sker med Tove, er lilla gulliga tjej.
många kramar till er
skriven
Åh vad jobbigt att du även måste gå med egen oro när du har så mkt med Tove. Jag hoppas att du snart ska må bättre. Såklart ska du bli piggare snart. Kramar och tänker på dig !!